Kulturskillnader och insekter.

Skrivet 100327:

Nu har vi snart varit här en hel månad! Det är nästan lite halvgalet! Man börjar känna sig mer och mer hemma, men samtidigt är det dagligen nya saker, tankar och kulturskillnader som dyker upp..

Igår var vi och spelade fotboll med Weldingclass. Vi har varit med två gånger innan, men då har vi bara tittat på, så denna gången var vi tvungna att vara med. Spännande; eftersom jag har typ noll bollsinne. Men de var snälla mot mig och det var faktiskt ganska roligt. Efteråt satt vi i skuggan och snackade. Samtalen leder då oftast mot skillnader mellan Kenya och Sverige. Vi berättade att svenskar är ett stressat folk som går jättefort fram och kollar ofta bara ner i marken. Svenskar är nog allmänt rätt blyga.

Vi berättade även att man inte hälsar på folk man inte känner; man pratar ju inte med personen som sitter brevid en på bussen! Då skrattade de en del åt oss. ”Knasiga svenskar”, måtte de tänka. Och de bekräftade även att det var sant: De berättade att när vi går på toaletten så går vi så målmedvetet och fort och hälsar inte! Gah! Galet att det faktikst är så! Vi som försökt att anpassa oss. Så från och med nu ska jag vara mycket trevligare; jag ska hälsa på alla, jag ska gå sakta och inte ha så bråttom. Idag började jag prakticera denna ”nya livsstil” och vinkade kanske lite överdrivet mycket när jag hälsade, då skrattade de igen..

Jag har lite problem med min mobil. Igen. Jag kan skicka SMS som vissa av er märkt, men jag kan inte ta emot SMS från Sverige.. Så om ni skickat till det nya numret har jag inte fått det. Ska försöka fixa detta så fort som möjligt.. Men som sagt; här tar vi det Pole, pole!

En annan lite rolig incident från igår var när barnen fångade en gräshoppa. Och detta var inte en vanlig liten söt svensk gräshoppa, utan denna var tre till fyra gånger större! Kanske 6-7 cm lång. Det väckte rätt stor uppståndelse; vissa var rädda för den. Men så knipsade de bort hans hoppeben och efter det lekte de med den. Satte den på huvudet på varandra och jag höll den till och med i handen.

Ja, på tal om djur och insekter. I och med att Thogoto ligger så pass högt, så finns det inte så mycket sånt här. Men på kvällarna kommer det ändå fram en del ändå. Jag är ju ingen spindelälskare så varje kväll när jag ska på dass granskar jag igenom dassrummet och det slår nästan aldrig fel att det sitter någon spindel där i nåt hörn.

Ibland kan man stöta på en ödla där också, men då brukar jag försöka putta ut den genom fönstret med min ficklampa. En gång satt den dock i taket. Och plötsligt, när jag satt där och gjorde mina behov, ramlade den ner på golvet! Fast han var ju lika rädd som jag så han rusade upp för väggen och upp i taket igen. Läskigt om jag hade fått den på mig!

En annan gång fanns det en konstig grön insekt på toaletten. Vi tog ut den och då kom en av barnen och kollade på den. Jag frågade vad det var för nåt och om den kunde bitas eller nåt. Då sa hon att den var farlig och att den flyger upp i näsan! Haha, ja, ibland ska man nog inte tro på allt de säger. Men som svensk kan man nog bli ilurad lite vad som helst.

Kommunikationen är inte alltid jättelätt. Skulle tro att det blir en del missförstånd, mest på grund av språket och kulturskillnader. Kenyaner har ju svårt att skilja på ”R” och ”L”, vilket leder till att jag blir kallad lite allt möjligt: ”Sharåtta” är en klassiker. Eller när jag fyllde år och en av killarna ritade på blackboarden och skrev: ”Happy birthday to Shrarlottr”. Ja, men det var gulligt gjort.