torsdag, april 29, 2010

Hyenas wedding

100424:

Satt på rummet och läste, plötsligt hörde jag hur det var nåt dån som lät i fjärran. Var det ett tåg? Går det tåg här? Gick ut för att undersöka saken och kom fram till att det var ösregnet som smattrade på plåttaken. Det började komma hitåt. Nedanför var gräsmattan full med filtar som låg på tork. Vi rusade ner för att plocka ihop dem innan regnet kom.

Regnperioden är här som sagt och det går nästan inte en dag utan att det kommer en störtskur. Jag gillar ju regn så jag ska inte klaga, dessutom; även om det är regnperiod så är det ju även en hel del sol, för det regnar ju inte exakt hela tiden..

Men en sak som är väldigt spännande med regnperioden är att när det regnat så finns det knappt några vägar kvar här. De bumpiga jordvägarna blir alldeles geggiga och blöta att det är ett helt företag för att försöka ta sig fram. Det är speciellt på söndagar när vi ska gå till kyrkan som man kan tvingas ut på de vägarna och då har man ju ofta sina ”finskor” på sig. Skorna fastnar ofta i geggan och när man kommit fram till kyrkan är de helt bruna av gegga.. Minst sagt spännande.

Men för att föklara namnet på detta blogginlägg: Tidigare hade jag hört talas om att när det regnar och solen lyser samtidgit så kallar man (i Afrika) det Apornas födelsedag”. Idag sken solen samtidigt som regnet öste ner och jag frågade om det. Men svaret jag fick då var att de kallar det ”Hyenas wedding”.

Att jag skulle skriva ett helt blogginlägg om bara regn när man är i Afrika var kanske inte så väntat, men nu blev det så. Det är ju trots allt regnperiod och jag gillar faktiskt regn.

onsdag, april 21, 2010

Oj, dag 50!

Idag har vi varit här i 50 dagar! Ojoj, vad tiden går fort! Men tiden går fort när man har roligt, brukar man ju säga.

Igår hade vi N.A.C - part 2 (Nuru Africa Championship). Denna gång var det olika uppdrag som skulle utföras. Exempelvis: samla diverse saker (bla muzunguhår), dricka 1 liter vatten, klä en kille till en tjej, skriva ner så många svenska ord man kan m.m. Det blev riktigt lyckat!

Kwaheri!

Ps. Jag har skaffat Skype!

lördag, april 17, 2010

Matatu och aprillovet

Att åka matatu skulle man nästan kunna skriva en hel roman om. Matatu är så att säga den lokala kollektivtrafiken. Man knöker in 14 pers, som är maxantalet men som inte allt för sällan överskrides, i en minibuss. En person kör och en person tar betalt och föser på folk i matatun.
Ordet Matatu har jag läst eller hört nånstans att det kommer från att det tidigare kostade tre (”tatu” på kiswahili) shilling att åka. Idag kostar det 40 shilling (vilket motsvarar knappt 4 SEK) om man åker från Thogoto till Adams, 60 Sh som man ska ända in till Nairobi.
Sist jag och Lisa åkte matatu hamnade vi på en pimpad sådan! Där var, förutom högt RnB-dunk som det ofta är, en TV längst fram och mörkbelagt så att man tydligare kunde se discolaserstrålarna som hoppade och blinkade i takt till musiken. Det var en spännande färd. En annan gång blev vi avsläppta alldeles för tidigt och visste inte riktigt vart vi hamnat. Enligt ”lagen” ska man få alla pengarna tillbaka om man inte kommer ända fram dit man ska, men vi fick bara halva priset tillbaka.
Ja, att åka matatu är minst sagt spännande. Man vet aldrig riktigt vad som kan ske.

Halva lovet har gått nu och hittills har vi hunnit med att hålla i 28 datalektioner! Det är ganska tålamodskrävande faktiskt. Att hålla i så många, nästan likadana, lektioner med elever som är helt gröna och har noll koll på datorer, men så ivriga att lära sig att det knappt lyssnar på vad man försöker lära dem..
Vi har även hunnit med Nuru Africa Championship del 1, där vi delat in alla ca 85 barnen och ungdomarna i 10 lag där de tävlar mot varandra. Del 1 betod av staffetter och vi var på ett stort fält; lagom spännande att försöka göra sig hörd. Del 2 kommer på tisdag och kommer innebära olika uppdrag där de ska samla poäng.
En tredje sak vi hunnit med är att baka chokladbollar med highschooltjejerna. Vi bakade tillsammans med dem, men bjöd allahopa sen. Det rullades kvickt ihop 192 bollar. När vi sa att vi var färdiga åt de kvickt upp all kokos som var över, vilket faktiskt var rätt mycket!
Vi har även hunnit öva en hel del sånger tillsammans med Hosannah Gospel Worshipers.

I like sending an email and reading other people life story on a Facebook” / skrivet av en av våra dataelever.

lördag, april 10, 2010

Dag 39!


Jag bakar Chapati som är ett utsökt gott bröd vi ofta får till lunch och supper.

Rätt tid, rätt plats. Det är så det känns. Det är så häftigt att se hur Gud leder allt till det bästa.

En inte allt för sällan sak som händer här: Mitt under ett samtal kan personen man pratar med köra upp fingret i näsan och gräva rundor lite. Här är man inte så pryd direkt... Och om jag nu mer och mer ska anpassa mig.. Då vet ni vad ni har att vänta er när jag kommer hem.. :P

onsdag, april 07, 2010

Lov, mobilproblem, svenska sånger och saknad..

Nu är det lov här. Barnen och ungdomarna har lov i en hel månad här! Sen efter det börjar termin nummer två.
Lovet innebär lite annorlunda schema. Bland annat ska jag och Lisa ordna olika aktiviteter för barnen och ungdomarna. Vi ska: ha datakunskap, NuruAfrica Championship (med tävlingar), filmkväll och chokladbollsbakning. Det ska bli kulkul!

Angående min mobil: Jag blev ju bestulen på min mobil, så jag köpte en ny. Det nya numret har jag dock haft en del problem med. Det funkar fint inom Kenya. Det funkar fint att ringa och ta emot samtal från Sverige, men kruxet är SMS. Jag kan skicka SMS till Sverige, men jag kan inte ta emot.. Försöker att fixa det, men det är inte så lätt..

Bönämnen:
* Be om kraft och beskydd för vår handledare som bär på ett stort ansvar.
* Be för barnens lov och alla aktiviteter som ska ske.

En rolig incident: Vi bor ju granne med hönsen. På morgnarna när vi ska gå upp är en av Weldingklasskillarna utanför och ska ge hönsen vatten. Han är en glad sjungande typ. Nämnas bör att vi för en vecka sen försökte lära Weldingclass en svensk sång: "Sol, vind och vatten". Så imorse, vad får vi höra honom sjunga då? Jo, "Sol, vind och vatten"!

Jag trivs alldeles för bra här för att längta hem eller sakna nåt. Men det finns ändå två saker jag börjar sakna. Det första är svensk lovsång. Visst är det härligt om man kan hänga med lite i sångerna på swahili, men man kan inte fokusera på samma sätt.
Det andra är svenskt lösgodis!