Förväntningar?, Mzungu, dans!

Skrivet den 13/3:

Oj, vad det händer mycket nu! Jag vet inte var jag ska börja.. Vi börjar med i fredags. På förmiddagen skulle jag och Lisa hålla i en lektion. Vi kände oss ganska osäkra över det eftersom dels skulle vi snacka i ca två timmar (vilket vi inte hade), dels är det så svårt att veta vad de vet och inte vet. Det är ett gäng grabbs i typ våran ålder, så det känns lite konstigt att vi ska komma och vara värsta lärare för dem. Och de verkar tro att vi verkligen KAN och vet allt.. I alla fall. Vi var ganska nervösa. Kände oss ganska frustrerade eftersom vi inte riktigt visste vad som väntades av oss. Fick ont i magen. Men vi bad en hel del för det; fick kanske inte så mycket frid just då. Men. Den lektionen är nog den bästa vi hållt i! Tillslut blev det hur bra som helst! Vi fick tillochmed beröm efteråt då eleverna uttryckte att det var en bra lektion. Gud är god. Lita på Honom så leder Han.

På eftermiddagen skulle det vara ”games”. Vi visste inte riktigt vad det innebär. Så vi hade i alla fall förberett en massa lekar. Men det hade vi inte behövt för vi skulle gå och spela fotboll sa de. Ok, jag är inte så bra på fotboll, men jag får väl göra mitt bästa, tänkte och sa jag. Men när vi väl kom till fältet, så var det värsta tävlingarna där. En massa (och då menar jag MASSA, hundratals) skolbarn från olika skolor var där och spelade eller bara tittade på. Det är inte så ofta som vi faktiskt är utanför centret så det var skönt att få komma utanför lite, tänkte jag och det var det ju också. Fast grejen var att det var inte så lätt att bara smälta in. Kids smockades runt omkring oss och man kände sig nästan som kungen. ”You are smart” sa de hur många gånger som helst. Jag tror de menade att jag är fin eller nåt. Och jag vet inte hur många gånger jag och Lisa blev tvungna att sjunga för dem, på svenska. Gah! Vad är det med detta och sjunga hela tiden!? ”What is your talent?” frågar de också hur mycket som helst.

Jag har fått dansa! Yey! Hosannah-groupen, som vi var med idag, hade övning då de både sjöng och dansade. Egentligen är väl tanken (tänker jag) att vi bara ska finnas till supporta och hjälpa, men de vill verkligen att vi ska vara med och sjunga och dansa! Jämfört med dem känner man sig som en elefant, men det är så kul! Bävar dock lite för imorn (söndag) då vi troligtvis kommer dras upp för att vara med och dansa och sjunga i kyrkan!

Det har hänt en del gånger att när jag suttit och lyssnat på nåt och börjat känna mig uttråkad, men då slår en tanke mig: Jag är i Kenya! Fatta att jag faktiskt är i Afrika! Det som jag drömt och längtat efter! Nu är jag här! Jag är verkligen i Kenya. Kenya är ett underbart land och jag börjar älska människorna här mer och mer. Tanken slog mig idag; om jag skulle åka härifrån.. Fy, vad jobbigt det skulle va! Och då har jag ändå bara varit här i elva dagar! Efter 214 dagar (som Lisa har räknat ut) så lär det kännas ännu jobbigare att lämna.. Det ser jag verkligen inte fram emot.