Snart är jag där!

Tänk att jag faktiskt om fyra dagar befinner mig på afrikansk mark!

Jag är så oerhört tacksam att jag har den förmånen att få åka till Kenya.
Tacksam till min församling, till PMU och till Sida.
Tacksam för en underbar familj och alla andra härliga vänner och människor som jag har runt omkring mig.

Tänk att det jag drömt och längtat efter äntligen ska få ske! Snart är jag i underbara Afrika igen!

Resefebern börjar smyga sig på...

Iiiih! Nu tror jag att min resefeber börjar komma..
Jag sitter nu med min packning och vet inte hur jag ska packa! Hjälp!
Jag tänkte att jag hade det mesta gjort för att jag packat kläderna, men det är ju de andra grejorna som är jobbigare att packa! Och behöver jag verkligen ha allt detta med mig?! Känns ju jobbigt att komma dit med hur mycker saker som helst!
Jag får ha 2x 23 kg och det är ju ändå rätt mycket. Så mycket behöver jag inte, tänkte jag. Men nu sitter jag här och har så mycket saker att jag inte vet hur jag ska göra...

Vad ska man ha i handbagaget?
Vad måste jag ha med och vad kan jag lämna hemma?
Finns de grejorna i Nairobi?
Tänk om jag glömt nåt?

Citat.

"Varför resa till Afrika där man kanske, om man har tur, får se spännande vilda djur – när man tryggt kan sitta hemma i sitt vardagsrum och hallucinera ihop en hel flock rosa elefanter?"

(-Gustav Bratt, apropå malariaprofylaxet Lariam)

En vecka kvar!

Om exakt en vecka sitter jag och Lisa på planet. De sju dagarna som är kvar kommer jag att fixa och packa en massa, och förhoppningsvis träffa en lite folk också. Det där med att säga hejdå är inte så kul, men man behöver ju inte göra så stor grej av det ändå. Jag är ju bara borta sju månader..
En sak jag kom och tänka på; Det är tre år sen jag var i Afrika sist. Jag var då i Etiopien och Sydafrika med Alterna. Och innan dess var det också tre år sen jag var i Afrika; då var jag i Tanzania med familjen Nelson. Så då vet jag ungefär var jag befinner mig 2013 ;)

En äventyrlig hemresa

Äventyret började igårkväll vid niotiden. Taxin som skulle ta oss från Lönnebo (som varit vårt hem i fyra veckor) till busstationen var beställd och den skulle komma om tjugo minuter. Packningen var nerpackad och stod och väntade på våra rum. Min rums- och resekompis Lisa gick till vårt rum för att plocka ut packningen. Hon kom rusandes tillbaka och uttryckte lite förskräckt att nyckelkortet till våra rum inte funkade! Jag gav henne mitt, men det funkade heller inte. Jag blev så nevös att jag blev kissignödig! Vad skulle vi ta oss till? Man vill ju inte riktigt åka hem utan sin packning. Hade dessutom inga skor på oss..
Frenetiskt försökte vi leta upp en räddare i nöden och ringde till ett nummer som stod på kortet; han avisade oss och sa att han bara hade tillverkat kortet och kunde tyvärr inte hjälpa oss. Vi ringde nästa nummer och där hade vi bättre tur. En joursnubbe kom och hjälpte oss in i vårt rum; vi fick vår packning och vi kunde pusta ut.. Taxin kom och vi åkte till Sundsvall.
I Sundsvall fortsatte äventyret. Klockan började närma sig midnatt när det var dax för oss att hoppa på tåget. Vi var påväg att kliva på, men för säkerhets skull frågade vi konduktören, eftersom det verkade som att tåget skulle gå till Göteborg.. Han sa att det kommer ett till tåg precis efter detta, så vi fick vara snälla och vänta lite till.. Så vi väntade och väntade och plötsligt försvann all information om vårt tåg. Det såg ut som att vårt tåg redan hade gått! Där stod vi på perrongen; frusna och förvirrade tillsammans med några andra förvirrade resenärer. En efter en försvann de andra in i väntsalen.. Vi följde stömmen och gick in i värmen. I väntsalen kände man sig lite smått övergiven. Skulle det komma nåt tåg? Skulle man få komma hem överhuvudtaget? Eller skulle man få spendera natten i en kall väntsal..?
När man nästan gett upp hoppet kom det plötsligt ett nattåg inrullandes på perrongen! Klockan var över midnatt och äntligen var man på tåget! Det blev en natt mer eller mindre sovandes över två säten.
När morgonen rådde var det dax för min resekompis att hoppa av och byta tåg. Själv satt jag kvar en timme till och relativt lätt tog jag mig hem med buss från Hässleholm till Bjärnum. Värre var det för min reskompis som hade missat sitt byte och alla kommande tåg var intsällda! Fyra timmar fick hon vänta tills hennes räddning kom; en orangelysande ersättningsbuss!

Efter en äventyrlig nattlig hemresa var det skönt att vara hemma i Skåneland. Vilket för övrigt inte skådat så här mycket snö sen jag var född. Men om endast tio dagar fortsätter äventyret, eller kanske rättare sagt; det är då det verkliga äventyret börjar!

Ninajifunza kiswahili.

Vi har lärt oss en hel del sånger på swahili och de sångerna sätter sig verkligen på huvudet. Så man går runt och lallar på dem nästan hela tiden. Dagens sångstråf:

"Lakini wewe, lakini wewe, lakini wewe siwezi kukuacha"

Den sågnen handlar om att jag kan lämna hela världen, mamma, pappa, min kompis och pengar: "Men dig, men dig, men dig kan jag inte lämna"

Nu är det fyra dagar tills jag börjar min resa hemmåt mot kära Skåneland. Det ska faktiskt bli skönt att få komma hem. Samtidigt känns det lite jobbigt också. Jag vet ju att jag har tio dagar hemma och de tio dagarna vill man spendera på allra bästa sätt; personer man vill träffa, saker som ska fixas, packning osv.

Avslutningsvis: Mungu hakuachi! Oavsett var du befinner dig eller vart du far så lämnar Gud inte dig. Gud lämnar dig inte!

Swahili för hela slanten!

Dax för uppdatering kanske?
Fjärde dagen med swahili idag. Det är väldans roligt att få lära sig swahili och det känns som att man på bara fyra dagar ändå hunnit lära sig ganska mycket.

Ninaitwa Lotta. Ninatoka Uswidi. Mimi nitakwenda Nairobi na Lisa tarehe mbili Machi. Ninapenda kupiga picha! Mimi ninataka kuwa mkunga.
(Jag kallas Lotta. Jag kommer från Sverige. Jag ska åka till Nairobi med Lisa den andre mars. Jag tycker om att fotografera. Jag vill bli barnmorska.)

Tuta onana! (Vi ses!)

Hodi hodi!?

Karibuni sana!
Hujambo! Mimi ni Charlotta. Mimi ni mswedi.
Habari za nyumbani?
Tuta onana!
Kwaheri!

Ja, som ni kanske förstår så har spåkkursen börjat nu. Att lära mig swahili är något jag sett grymt mycket fram emot. Och för er som inte förstår swahili kommer här en översättning:

"Hallå? (knack, knack)
Varmt välkomna!
Läget? Jag är Charlotta. Jag är svensk.
Hur är läget hemma?
Vi ses!
Hejdå!"

Ledig helg

Här kommer bilden jag tog i onsdags på foto-workshoppen vi hade. Hade jag haft mer tid hade den nog blivit bättre..


Idag är vi helt lediga. Är faktiskt helt lediga hela helgen. Har varit en lugn dag, men har vatt ute och lekt i snön! Galet mycket snö alltså! Ikväll blir det Mellisfest!

Sista-kvällen-partaj!

Igårkväll var det fullt ös med god mat, läskiga uppdrag, roliga sånglekar, galna danser, skön andakt mm. Det var sista kvällen hela detta gäng var tillsammans. För två timmar sen var det adjö och en stor kramring.. Nu är det bara hälften kvar. Vi som ska läsa språk. Gårkvällen blev ganska sen och nattssömnen blev inte så lång. Det känns lite som att man idag går runt som en zombie.. Det underlättar ju inte att jag dessutom har fått en vaggvisa på huvudet som jag går runt och nynnar på. En haitisk vaggvisa som vi fick lära oss på musik- och rytmikworkshopen förra veckan:

"Sov. Sov. Sov mitt lilla barn.

Sooov. Sov mitt lilla barn.

Om du inte somnar kommer spindeln och tar dig.

Om du inte somnar kommer spindeln och tar dig."

I won't deny You

Webbkunskap

Idag har vi webbkunskap. En av uppgifterna är att skapa en blogg och göra ett inlägg och lägga upp en bild. Här kommer det. Bilden är från i lördags när vi hade Första Hjälpen. Jag försöker sätta på ett förband på Lisa. Gick väl sådär..

Foto hela dagen!

Idag hade vi workshops hela dagen. Berättande, skrivande och foto. Jag valde det sistnämnda. Fast vi var en grupp med mycket spridda kunskaper i foto så tror jag alla fick lära sig en hel del nya saker. Vi fick i uppgift att gå ut på stan och fotografera folk man inte kände. Grejen med uppgiften var nog främst själva mötet; som för mig i sig var en stor utmaning eftersom jag ofta är lite för blyg för att ta kontakt med folk. Men det var en rolig utmaning! Vi skulle även fotografera nåt som för oss innebär kraft. Min första tanke då var min tro. Så jag valde att fotografera en bibelversståf ur min Bibel:
"..det inte är du som bär roten utan roten som bär dig."
(Rom. 11:18)

En vecka på sida..

Nu har jag varit uppe på Sida i en vecka, vilket innebär halva tiden för vissa och bara en fjärdedel för andra. Detta beroende på om man ska läsa språk eller inte. Så efter fredag kommer kanske bara hälften av gänget vara kvar. Lite konstigt. Och redan på lördag tror jag att den förste börjar sitt äventyr mot främmande land. För min del får jag vänta en månad till..
-
Idag hade vi en psykolog till föreläsare. Alltid lite läskigt. Men det var väldigt intressant. Pratade en del om att komma hem och landa i Sverige igen, eller som han uttryckte det: att komma till ett "tomt vacum". Att komma hem efter en sådan lång resa där man fått vara med om så mycket och sen komma hem till allt "överflöd" igen är nog inte så lätt. Nästan så att det skrämmer mig.. Jag kanske stannar kvar där...? Sen har det ju samtidigt hänt mycket här också, man tänker lite att tiden stått stilla, att saker är det samma här, men det är det ju klart inte..