En bild säger mer än tusen ord..

Lisa, jag och weldingclass. Uppklädda på "Freestyle Tuesday"

En av killarna ritade detta till mig på min födelsedag! :)

In me (Casting Crowns)

"If you ask me to leap

Out of my boat on the crashing waves
If You ask me to go
Preach to the lost world that Jesus saves

I'll go, but I cannot go alone
Cause I know I'm nothing on my own
But the power of Christ in me makes me strong
Makes me strong

Cause when I'm weak, You make me strong
When I'm blind, You shine Your light on me
Cause I'll never get by living on my own ability
How refreshing to know You don't need me
How amazing to find that you want me
So I'll stand on Your truth, and I'll fight with Your strength
Until You bring the victory, by the power of Christ in me

If You ask me to run
And carry Your light into foreign land
If You ask me to fight
Deliver Your people from Satan's hand

To reach out with Your hands
To learn through Your eyes
To love with the Love of a Savior
To feel with Your heart
And to think with Your mind
I'd give my last breath for Your glory"

Doughnutsjakt och kärlek.

Skrivet 10030:

Livet i Kenya är underbart! Ibland eller rätt ofta råkar man ut för större eller mindre äventyr. Som igår. Då bestämde jag och Lisa oss för att gå en sväng ner till ”centrum”. Alltså, att på helt egen hand gå utanför Nuru-centret i Thogoto, för första gången. Tanken med att gå ut var att vi ville köpa doughnuts. Vi visste inte exakt var man gjorde det så vi frågade oss omkring lite. Plötsligt när vi började närma oss vårt mål började det regna. Vi köpte våra efterlängtde doughnuts och började bege oss hemmåt och då öste verkligen regnet ner! De rödbruna bumpvägarna förvandlades till floder och där gick vi; två Wazungu skrattandes och dyblöta in på underläderna! Sånt gillar Sharota!

Har jag sagt att människorna är underbara här? Annars skulle jag vilja göra ett helt inlägg bara om alla härliga människor! Men jag har varkens tid till det och jag tvivlar på att ni skulle orka läsa allt. De kommer med väldigt olika bakgrunder; trasiga, fattiga, utnyttjade, sårfyllda. Men det spelar ingen roll. Jag blir mer och mer förälskad i dem. Deras glädje och deras villighet att tjäna. Att de är de som de är. Olika personer med olika egenskaper. Jag blir bara så salig och förälskad.

100331:

Idag på vår lediga dag åkte vi in mot stan. Matatu är färdmedlet . En minibuss där det trycks in mellan 15-20 pers (maxantal är egentligen 14) och priset är 40 Shilling (knappt 4 kr!). Oftast spelas det RnB-dunkadunk, men vad får vi höra idag!? "Då brister själen ut i lovsångsljud. O, store Gud. O, store Gud!" (fast på engelska). Haha, helt galet!

Annars är det så härligt att man numera mer och mer kan lovsjunga och prisa Gud tillsammans med dem; på ett helt annat språk och i en helt annan kultur. Men Samme Gud.

"Baaba wa mbinguni, hakuna kama wewe"

(Father who´s in Heaven, There is None like You)

Ps. 23:1

Veckans swahilibibelvers:

"Mwenyezi-Mungu ni mchungaji wangu,
sitapungukiwa na kitu."

Kulturskillnader och insekter.

Skrivet 100327:

Nu har vi snart varit här en hel månad! Det är nästan lite halvgalet! Man börjar känna sig mer och mer hemma, men samtidigt är det dagligen nya saker, tankar och kulturskillnader som dyker upp..

Igår var vi och spelade fotboll med Weldingclass. Vi har varit med två gånger innan, men då har vi bara tittat på, så denna gången var vi tvungna att vara med. Spännande; eftersom jag har typ noll bollsinne. Men de var snälla mot mig och det var faktiskt ganska roligt. Efteråt satt vi i skuggan och snackade. Samtalen leder då oftast mot skillnader mellan Kenya och Sverige. Vi berättade att svenskar är ett stressat folk som går jättefort fram och kollar ofta bara ner i marken. Svenskar är nog allmänt rätt blyga.

Vi berättade även att man inte hälsar på folk man inte känner; man pratar ju inte med personen som sitter brevid en på bussen! Då skrattade de en del åt oss. ”Knasiga svenskar”, måtte de tänka. Och de bekräftade även att det var sant: De berättade att när vi går på toaletten så går vi så målmedvetet och fort och hälsar inte! Gah! Galet att det faktikst är så! Vi som försökt att anpassa oss. Så från och med nu ska jag vara mycket trevligare; jag ska hälsa på alla, jag ska gå sakta och inte ha så bråttom. Idag började jag prakticera denna ”nya livsstil” och vinkade kanske lite överdrivet mycket när jag hälsade, då skrattade de igen..

Jag har lite problem med min mobil. Igen. Jag kan skicka SMS som vissa av er märkt, men jag kan inte ta emot SMS från Sverige.. Så om ni skickat till det nya numret har jag inte fått det. Ska försöka fixa detta så fort som möjligt.. Men som sagt; här tar vi det Pole, pole!

En annan lite rolig incident från igår var när barnen fångade en gräshoppa. Och detta var inte en vanlig liten söt svensk gräshoppa, utan denna var tre till fyra gånger större! Kanske 6-7 cm lång. Det väckte rätt stor uppståndelse; vissa var rädda för den. Men så knipsade de bort hans hoppeben och efter det lekte de med den. Satte den på huvudet på varandra och jag höll den till och med i handen.

Ja, på tal om djur och insekter. I och med att Thogoto ligger så pass högt, så finns det inte så mycket sånt här. Men på kvällarna kommer det ändå fram en del ändå. Jag är ju ingen spindelälskare så varje kväll när jag ska på dass granskar jag igenom dassrummet och det slår nästan aldrig fel att det sitter någon spindel där i nåt hörn.

Ibland kan man stöta på en ödla där också, men då brukar jag försöka putta ut den genom fönstret med min ficklampa. En gång satt den dock i taket. Och plötsligt, när jag satt där och gjorde mina behov, ramlade den ner på golvet! Fast han var ju lika rädd som jag så han rusade upp för väggen och upp i taket igen. Läskigt om jag hade fått den på mig!

En annan gång fanns det en konstig grön insekt på toaletten. Vi tog ut den och då kom en av barnen och kollade på den. Jag frågade vad det var för nåt och om den kunde bitas eller nåt. Då sa hon att den var farlig och att den flyger upp i näsan! Haha, ja, ibland ska man nog inte tro på allt de säger. Men som svensk kan man nog bli ilurad lite vad som helst.

Kommunikationen är inte alltid jättelätt. Skulle tro att det blir en del missförstånd, mest på grund av språket och kulturskillnader. Kenyaner har ju svårt att skilja på ”R” och ”L”, vilket leder till att jag blir kallad lite allt möjligt: ”Sharåtta” är en klassiker. Eller när jag fyllde år och en av killarna ritade på blackboarden och skrev: ”Happy birthday to Shrarlottr”. Ja, men det var gulligt gjort.

En bild säger mer än tusen ord..

23 år den 23:e!

Yes, då har man blivit 23 år. Det var en rolig födelsedag, fast lite tråkigt att det aldrig blev nåt vattenkastande. Det är en tradition de har här att de dränker födelsedagsgrisen i vatten, men det blev aldrig av.. Men annars var de väldigt goa. De sjöng "Happy birthday" med tre olika versar; "How old are you now" och "We love you so much". Och de ritade till mig :)

Jag och Lisa har reflektions/dagböcker som vi skriver i en hel del. En kväll sa jag: "Jag tycker det är kul när det händer saker" och syftade på kreativa inslag i min skrivbok, varpå en frustrerad Lisa svarar nåt i stil med: "Jag med! Som att få åka till Karen och fika, eller få ett SMS eller att nån ringer!!". Ja, vi är fortfarande svenskar, oavsett vad våran handledare säger..

SMS:a och Ring!

oo254700-177430
- Mitt nya mobilnummer!

Fil. 4:13

Veckans swahili-bibelvers:


"Naweza kuikabili kila hali
kwani Kristo hunipa nguvu"

En dag på Nurucentret.

Tvättning a la africanstyle :)

Här är jag!

Lördag är det idag. På helgerna skulle det vara mer att göra, men här sitter vi och har typ inte gjort ett svatt på hela dan nästan. Visst, barnen är lediga från skolan, men vi känner oss lite sysslolösa.. Emellanåt kan det kännas lite frustrerande för man vet inte vad som väntas av oss. Vill de att vi ska vara med på allt eller är det okej att vi sitter här på vårt rum och läser, skriver brev och "internettar"?
Jo, men en sak har vi gjort! Vi har sjungit duett! Galet, vad vi blir tvungna att sjunga hela tiden! Vi lärde dem sången "Here I am to Worship", men även om vi sjöng före ett par gånger så hittade de ändå på sin egna lilla melodi.. De gör det ganska ofta här :)


Annars ser en vanlig dag ut såhär (vardag):

* 5.00 - Full fart på gården med tvättning och städning och läxläsning. (Vet inte exakt vad de gör eftersom vi ligger och försöker sova då).
* 7.30 - Jag och Lisa äter frukost.
* 8.00 - Morgonandakt.
* 9.00 - Lektionerna startar. Vi är oftast med nurceryschool (förskolan) eller i Weldingclass (svettsklassen).
* 10.00 - Rast
* 11.45 - Lektionerna fortsätter.
* 13.00 - Lunch. Innan jag och Lisa får vår lunch till rummet, serverar vi ofta mat till barnen.
* 14.00 - Lektioner.
* 16.00 - De andra barnen kommer hem från skolan. Tvättning, tvättning, tvättning.
* 18.30 - Kvällsandakt.
* 19.00 - Supper. Innan jag och Lisa går upp till vårt rum och får vår mat hjälper vi oftast till med att servera barnen mat.
* Därefter pluggar barnen oftast, då är det typ knäppttyst så om man skulle gå dit känns det mest som att man stör. Alltså brukar vi ta det ganska lugnt därefter och bara skriva dagbok och läsa.

Utmaning!!

Idag skulle jag och Lisa hålla i lektioner i Weldingclass. Vi hade inte förberett nåt eftersom vi var lediga hela dagen igår och då ville vi verkligen vara lediga. Men sen imorse var Lisa dålig, så hon har varit sängliggande ända tills nu, vilket innebar att jag fick hålla i lektionerna själv! 3 timmar själv med den klassen utan att ha förberett nåt! Gah! Vad skulle jag göra?!
En spännande utmaning som jag tänkt att om ett tag ska jag försöka göra det, men inte än, och astt jag i så fall skulle vara förberedd på vad jag skulle snacka om. Men nu när jag blev tvingad till det då var det bara att bita i det sura äpplet. Det gick faktiskt riktigt bra också måste jag säga. De börjar bli mer och mer pratsamma så det gick att ha diskussioner med dem. Vi hade dels lite bibelstudium (uppgifter de fått från när vi var där sist), sen diskuterade vi hur man lyckas i livet, hur det funkar i Sverige och hur man spenderar sina pengar.
Tror att det, förlåt Lisa, men att det faktiskt fanns en mening med att Lisa var sjuk idag. För då blev jag tvingad och utmanad att göra det som jag egentligen inte vågar. Då växer man och det är ju det jag vill, det är ju en av anledningarna till att jag åkte hit.

Ledig dag, med tjuvar och frihet!

Idag är första dagen vi är helt lediga. Fria att göra vad vi själva vill! Så vi beslöt oss för att ta oss in mot Nairobi för att möta upp en kompis; en annan svensk praktikant. Det var trevligt. Vi strosade rundor på köpcentrum och fikade och hade det trevligt. Mindre trevligt var det när vi skulle ta oss hemåt. Åka matatu för första gången (eller andra blir det ju i och med att vi hade ju åkt en gång när vi åkte in) och vad händer då? Jo, Charlotta blir bestulen på sin mobil! Trångt som det var på de kenyanska så kallade lokaltrafik-minibussarna med 15 sittplatser, var det lätt för en van ficktjuv att bara sticka ner handen i mina byxor och ta min mobil och några mynt. Klant-lotta, tänker jag, samtidigt som jag känner mig kränkt. Men livet går vidare ändå.
Så det kenyanska mobilnumret jag gav er i förgående inlägg kan ni dissa för annars kommer ni till en kenyansk ficktjuv..

KONTAKT! Mobilnummer och adress

Nu funkar äntligen mitt mobilnummer! Haft lite krångel med att få igång det, men nu äntligen! Så sms:a på hur mycket ni vill! Eller ring:) 00254725320257


Om ni vill skicka ett trevligt litet brev eller paket så går det också bra. Adressen är:

Charlotta Wittesjö
NURU AFRICA
P.O: Box 74873-00200
Nairobi, Kenya

(Min födelsedag är ju om tio dagar...) Och på tal om födelsedagar har de en rolig tradition här. De kastar en massa vatten på den som fyller år så att den blir helt plaskblöt! Det fick vi se idag och om tio dagar blir det nog min tur...

Idag var vi i kyrkan och som jag skrev tidigare bävade jag lite för att behöva vara med och dansa och sjunga.. Och, ja, det blev så. Haha, lite galet! Men det var riktigt roligt faktiskt.

Förväntningar?, Mzungu, dans!

Skrivet den 13/3:

Oj, vad det händer mycket nu! Jag vet inte var jag ska börja.. Vi börjar med i fredags. På förmiddagen skulle jag och Lisa hålla i en lektion. Vi kände oss ganska osäkra över det eftersom dels skulle vi snacka i ca två timmar (vilket vi inte hade), dels är det så svårt att veta vad de vet och inte vet. Det är ett gäng grabbs i typ våran ålder, så det känns lite konstigt att vi ska komma och vara värsta lärare för dem. Och de verkar tro att vi verkligen KAN och vet allt.. I alla fall. Vi var ganska nervösa. Kände oss ganska frustrerade eftersom vi inte riktigt visste vad som väntades av oss. Fick ont i magen. Men vi bad en hel del för det; fick kanske inte så mycket frid just då. Men. Den lektionen är nog den bästa vi hållt i! Tillslut blev det hur bra som helst! Vi fick tillochmed beröm efteråt då eleverna uttryckte att det var en bra lektion. Gud är god. Lita på Honom så leder Han.

På eftermiddagen skulle det vara ”games”. Vi visste inte riktigt vad det innebär. Så vi hade i alla fall förberett en massa lekar. Men det hade vi inte behövt för vi skulle gå och spela fotboll sa de. Ok, jag är inte så bra på fotboll, men jag får väl göra mitt bästa, tänkte och sa jag. Men när vi väl kom till fältet, så var det värsta tävlingarna där. En massa (och då menar jag MASSA, hundratals) skolbarn från olika skolor var där och spelade eller bara tittade på. Det är inte så ofta som vi faktiskt är utanför centret så det var skönt att få komma utanför lite, tänkte jag och det var det ju också. Fast grejen var att det var inte så lätt att bara smälta in. Kids smockades runt omkring oss och man kände sig nästan som kungen. ”You are smart” sa de hur många gånger som helst. Jag tror de menade att jag är fin eller nåt. Och jag vet inte hur många gånger jag och Lisa blev tvungna att sjunga för dem, på svenska. Gah! Vad är det med detta och sjunga hela tiden!? ”What is your talent?” frågar de också hur mycket som helst.

Jag har fått dansa! Yey! Hosannah-groupen, som vi var med idag, hade övning då de både sjöng och dansade. Egentligen är väl tanken (tänker jag) att vi bara ska finnas till supporta och hjälpa, men de vill verkligen att vi ska vara med och sjunga och dansa! Jämfört med dem känner man sig som en elefant, men det är så kul! Bävar dock lite för imorn (söndag) då vi troligtvis kommer dras upp för att vara med och dansa och sjunga i kyrkan!

Det har hänt en del gånger att när jag suttit och lyssnat på nåt och börjat känna mig uttråkad, men då slår en tanke mig: Jag är i Kenya! Fatta att jag faktiskt är i Afrika! Det som jag drömt och längtat efter! Nu är jag här! Jag är verkligen i Kenya. Kenya är ett underbart land och jag börjar älska människorna här mer och mer. Tanken slog mig idag; om jag skulle åka härifrån.. Fy, vad jobbigt det skulle va! Och då har jag ändå bara varit här i elva dagar! Efter 214 dagar (som Lisa har räknat ut) så lär det kännas ännu jobbigare att lämna.. Det ser jag verkligen inte fram emot.