The one with all the stomach pain..

Jag har i princip alltid, så fort jag fått ont i magen av okänd anledning, trott att jag har blindtarmsinflammation. Kan man få det bara för att man tror att man ska få det..? Hur som..

Sent lördagskväll när jag skulle gå och lägga mig började jag få ont i magen. Jag kan ha lite problem med magen ibland så jag gick på toaletten och skötte mina behöv och tänkte att det borde hjälpa. Det gjorde det inte. Smärtan blev värre och värre. Klockan blev 02.30 när jag lyckades somna till en stund, annars var det inte mycket jag sov den natten. Jag vände och vred mig för jag hade så ont. Jag kunde inte ligga still, samtidigt som varje rörelse orsakade en fruktansvärd smärta. Jag var uppe på toa ett par gånger, men höll på att svimma varje gång. En gång till och med kröp jag tillbaka till sängen för jag klarade inte gå.. Vi ringde till 1177, men jag orkade inte vänta i luren.. Jag lyckades somna till nån mer gång på morgonen.

På morgonen mådde jag lite bättre, men jag hade fortfarande väldigt ont. Vi ringde 1177. Det måste finnas nån anledning till att man ha en sådan extrem smärta. I luren svarade syster Eva som på ett lugnt sätt förklarade att hon tyckte att jag skulle åka till akuten. Så det gjorde vi.

På akuten blev det triagering på mig och lite venprov och urinprov, sen fick jag vänta på läkaren. Jag upplevde det faktiskt inte som så väldigt lång väntan. Och nu mådde jag mycket bättre också. Jag kunde ligga ner på britsen utan att känna så mycket smärta. Efter en stund kom en ganska ung kvinnlig läkare. Hon tog en anamnes och auskulterade och kände och tryckte på magen (och in via rektum!). Hon gjorde något som gjorde att jag ännu mer trodde det var blindtarmen: hon tryckte hårt nere i väster fossa sen släppte hon fort! Och då gjorde det ont på höger sida! (Där blindtarmen sitter). Det var en ganska speciell känsla.

Läkaren misstänkte också att det var en inflammerad App, så hon lade in mig på AVA (akutvårdsavdelningen) för vidare utredning och bokade en ultraljudsundersökning. Uppe på AVA blev det lite väntan i ett par, tre timmar och jag fick leva på ett Ringer som kopplades i PVK:n jag hade i högra armvecket. Jag har själv satt PVK flera gånger, men detta var första gången jag hade en själv! Jag har liksom aldrig varit riktigt sjuk eller legat inlagd på sjukhus tidigare..

Sent på eftermiddagen fick jag åka iväg på Ultraljudet. Läkaren kletade in hela min mage i kladd och tryckte undersökningsinstumentet mot min mage. Tack o lov hade jag inte lika ont längre annars hade jag inte stått ut. Hon kollade runt på lite olika organ; Pancreas, levern, njurarna och till sist tittade hon även efter blindtarmen. Hon sa att om det inte var nåt med den så såg man oftast inte den, men det gjorde hon..

Tillbaka på AVA kom även en kirurg och klämde på min mage, även han lurade mig lite genom att trycka hårt och släppa fort. Och nu fick jag bekräftat att det var blindtarmen och att han beställde en akut operationstid. Sjuksköterskan skulle förbereda mig för operation och kom med Descutantvål till mig, men sa att det var ingen brådska. Efter en liten stund, då jag var påväg till duschen fick jag veta att jag kunde åka till operation. Så jag duschade lite snabbt, men noggrant (Glömde inte naveln;) sen bar det av mot operation.

Vad kinkiga de var att ha rätt längd och vikt! Jag kan väl inte veta exakt på centimetern eller kilogrammet..! Men det är väl så det ska vara för att jag ska bli rätt narkosbedömd. De frågade om jag var nervös, jag hade inte fått något lugnande (eller smärtstillande på hela dagen, kan tilläggas). Men jag kände mig faktiskt rätt lugn. Jag tyckte det skulle bli skönt att bli av appen eftersom den har krånglat på mig tidigare. Sen sa de att jag skulle få lite smärtstillande och att jag kunde känna mig lite yr av det. Och ja, det gjorde jag. Sen kommer jag ihåg att jag tänkte att jag skulle försöka hålla mig vaken, eller att jag skulle känna känslan av att jag blev trött och inte kunde hålla mig vaken längre.. Men jag minns ingenting..

Jag vaknade upp i ett helt annat rum. "Vad är klockan?" var det första jag sa. Klockan var nu 22.00. Det hade alltså gått lite drygt en och en halv timme sen jag åkte iväg till operationen. Och fy vad torr jag var i munnen! Jag fick smutta på lite vatten, men blev lika torr igen. De ville nog inte ge mig för mycket om jag skulle kräkas, och ja, jag började må illa. Usch, kändes inte alls så kul. Jag fick lite syrgas att sniffa på en stund och då kändes det mycket bättre.
   Jag minns även att jag låg under ett varmt papperstäcke som de fyllde med varmluft. Så jag behövde inte frysa. Det var skönt. Jag låg och vilade där, jag tror inte att jag somnade, men plötsligt var klockan midnatt. De började koppla loss alla slangar (för att kontrollera EKG, puls, saturation, blodtryck) och sen kom de från AVA och hämtade mig.

Klockan var närmare halv ett på natten när jag var tillbaka. Nattsköterskan verkade väldigt bra, sa bland annat att de skulle hålla koll på mig så att jag kissade. Förresten! När jag låg på uppvaket trodde jag att jag var kissnödig, så de lade mig på ett bäcken, men det kom inget.. De tog en bladder och den visade på 15ml! Haha! Inte mycket att kissa på;)

Jag sov väl inte ûberbra den natten heller. Vaknade vid kl.05 då de kom för kontroller och jag tänkte jag kunde prova gå upp och kissa. Jo, denna gången gick det faktisk, om än lite sakta.. Efter det sov jag en liten stund till.

På morgonen frågade sjuksköterskan om jag ville ha smärtstillande. Nä, jag hade inte så ont, så det tyckte jag inte behövdes. Lite senare när jag varit uppe tog jag dock mer än gärna emot smärtstillande. Det kändes som knivhugg som vreds om inne i magen! Fruktansvärt! Fast det gick över lika fort som det kom.. Och så kom det och så gick det och kom och gick..

Dagen efter operationen var väldigt seg. Jag låg inne på AVA, men fick inte så mycket information och visste knappt vad som skulle hända. Vid lunch kom tillslut läkaren iallafall och sa att operationen gått bra och att jag kunde nog åka hem i eftermiddag.

Med recept på smärtstillande åkte jag hem på sen eftermiddag, dock dåligt informerad. Kändes lite som att jag smet där ifrån utan att blir utskriven.. Nä, men det var OK sa de..

Nu har det gått fyra dagar sen jag kom hem. Jag gick tillbaka till skolan redan efter två dagar, men har väl inte orkat så mycket mer. Men tycker ändå att det går bättre och bättre för varje dag. Utom idag. Idag har jag faktiskt ondare än vad jag hade igår. Och imorse var jag sen till föreläsningen, men det gick inte direkt att skynda sig. Ju fortare jag gick, ju ondare gjorde det..

De tre små snitten på magen (det blev laparoskopiskt, om jag inte sa det..) ömmar en del och ibland känns det som små knivar som vrids om och nu börjar det även synas lite hematom runtomkring, men det är väl inte så konstigt kanske..

Detta måste vara det längsta blogginlägg jag någonsin gjort, men jag tyckte det kunde vara kul att skriva om detta ur en patients perspektiv, eftersom jag oftast befinner mig på "andra sidan" vården.

The one with all the weddingplans

Som sagt det är en del planerande att göra inför ett bröllop..

Jag tycker om att spela ordspel och sånt.

Om man kollar på mina spel i Ordjakten kan man ju fundera på vad som rör sig mest i mitt huvud... :)

The one with the uppdatering..

Jag har verkligen blivit askass på att uppdatera min blogg. Så det är väl på tiden att göra ett inlägg. Så, vad har hänt sen sist? Det största som hänt är att jag och Andreas förlovat oss! Bröllopsplanerna är i full gång och idag är det 46 dagar kvar!

Staplar upp annat som hänt:

• Sommarjobb som uska på USÖ. 
• Flyttat till en ny lägenhet som kommer bli mitt och Andreas gemensamma hem. 
• En helg spenderades i Skåne, men bla konsert med Jimmy Needham. 
• Midsommar spenderades på Nyhem då man träffade trevligt folk och gick på bra möten och en konsert med Terese Fredenwall.
• Ullaredsshopping.
• Färdig med allt som har med skola och plugg och göra fram till och med termin 4. Så till hösten kan jag fokusera helt på termin 5. Känns så skönt! Speciellt att KTC är avklarat!

Jag nämnde att jag varit på konsert med Terese Fredenwall. Hon är en riktigt bra musiker med bra budskap och hjärtat på rätta stället. Kan varmt rekommenderas att lyssna på! Hon är verkligen en bra förebild.

http://www.youtube.com/watch?v=69B1I4DbKmo

 

"It is as, it is as simple as this. I'm going to heaven and you're welcome to come with me."

"And I'm on my way to a better place and it's not by foot. It is by grace."

Också en länk till en av Jimmy Needham's låtar. 

http://www.youtube.com/watch?v=Hu7wowvIA6o