Skrivet 10030:
Livet i Kenya är underbart! Ibland eller rätt ofta råkar man ut för större eller mindre äventyr. Som igår. Då bestämde jag och Lisa oss för att gå en sväng ner till ”centrum”. Alltså, att på helt egen hand gå utanför Nuru-centret i Thogoto, för första gången. Tanken med att gå ut var att vi ville köpa doughnuts. Vi visste inte exakt var man gjorde det så vi frågade oss omkring lite. Plötsligt när vi började närma oss vårt mål började det regna. Vi köpte våra efterlängtde doughnuts och började bege oss hemmåt och då öste verkligen regnet ner! De rödbruna bumpvägarna förvandlades till floder och där gick vi; två Wazungu skrattandes och dyblöta in på underläderna! Sånt gillar Sharota!
Har jag sagt att människorna är underbara här? Annars skulle jag vilja göra ett helt inlägg bara om alla härliga människor! Men jag har varkens tid till det och jag tvivlar på att ni skulle orka läsa allt. De kommer med väldigt olika bakgrunder; trasiga, fattiga, utnyttjade, sårfyllda. Men det spelar ingen roll. Jag blir mer och mer förälskad i dem. Deras glädje och deras villighet att tjäna. Att de är de som de är. Olika personer med olika egenskaper. Jag blir bara så salig och förälskad.
100331:
Idag på vår lediga dag åkte vi in mot stan. Matatu är färdmedlet . En minibuss där det trycks in mellan 15-20 pers (maxantal är egentligen 14) och priset är 40 Shilling (knappt 4 kr!). Oftast spelas det RnB-dunkadunk, men vad får vi höra idag!? "Då brister själen ut i lovsångsljud. O, store Gud. O, store Gud!" (fast på engelska). Haha, helt galet!
Annars är det så härligt att man numera mer och mer kan lovsjunga och prisa Gud tillsammans med dem; på ett helt annat språk och i en helt annan kultur. Men Samme Gud.
"Baaba wa mbinguni, hakuna kama wewe"
(Father who´s in Heaven, There is None like You)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar