Gud är stentuff.

Asså, Gud är så cool! Jag bad för några dar sen om en sak jag funderat på. Min fundering gällde om jag skulle ta på mig ansvaraet och hålla i andrum (en 10-minutersandakt vi har på skolan). Jag bad att om det var meningen att jag skulle hålla i den så skulle Magnus fråga mig om jag ville göra det. Och idag frågar Magnus mig om jag vill göra det! Grejen var att han oxå bett till Gud om vem han skulle fråga och då kännt att han skulle fråga mig. Så nu gäller det att jag plockar fram all frimodighet jag har och förtröstar på Gud. Det är ju trots allt Han som vill att jag ska göra det.

I matsalen finns stolar runt borden (VAH!?) Nä, men osså är bordens ben sånna som går ner längs golvet. Fattar inte att man varje gång (ok, inte varje gång, men väldigt ofta) lyckas träffa med stolen just på bordsbenet! Hur stor chans kan det vara egentligen!?

---*---*---*---*---*---*---*---

"Han har skapat stjärnorna.

Han har skapat vattendrag.

Han har skapat höga berg.

Han har skapat mig (och dig och dig)

Inte därför att jag älskar honom,

utan därför att han gav sitt liv.

För mig och hela världen på Golgata."

Denna sången sjöng man när man var liten. Blev så nostalgisk när Lydia sjöng den för nån dag sen.