Gud lämnar aldrig en!

Oj, det var ett tag sen man skrev nu.. men det har vatt rätt mycket på sistonde. Var hemma i helgen. Härligt att träffa familjen. Sen hände det andra lite jobbigare saker oxå, men man får helt och hållet lita på att Gud bär en i sin famn. Förtrösta på Gud så kommer allt att fixa sig till det bästa.

Kom tillbaka till Vie sen efter den lediga helgen. Nästan alla hade vatt kvar. De är så goa allihop! Vad jag är glad att jag har dem! De stöttar en när man har det lite jobbigt och bara muntrar upp en hela tiden! Peppe; måste bara säga TACK till dig, för att du är så omtänksam.

Hade mitt första vittnesbörd idag. Dagarna innan när jag satt och skulle förbereda mig var det rätt tufft.. Jag kunde inte komma på nåt jag kunde berätta om! Jag tror att det lätt blir så när man är uppvuxen i en kristen familj och inte blivit frälst på nåt stort mirakulöst häftigt sätt. Eller om man varit frälst hela sitt liv men varit "nere i träsket" och sen kommit upp igen. Men det behöver ju inte vara sånna stora berättelser. Alla har nåt att vittna om om man bara tänker efter. I alla fall, när jag sen kom på vad jag skulle prata om kom bara allt och det kändes väldigt bra. Fast jag hann inte riktigt förbereda mig för själva "framträdandet". Men det gick hur bra som helst ändå! Gud var verkligen med mig! Jag hade skrivit en löpande text (vilket är rätt dumt egentligen för då är det lätt att man läser rakt upp o ner), men jag använde mig nästan inte alls av texten! Och fick höra sen att jag såg säker ut, jag som hade varit så nervös! Fast det var riktigt kul! En riktigt utmaning som jag gärna gör om!