En äventyrlig hemresa

Äventyret började igårkväll vid niotiden. Taxin som skulle ta oss från Lönnebo (som varit vårt hem i fyra veckor) till busstationen var beställd och den skulle komma om tjugo minuter. Packningen var nerpackad och stod och väntade på våra rum. Min rums- och resekompis Lisa gick till vårt rum för att plocka ut packningen. Hon kom rusandes tillbaka och uttryckte lite förskräckt att nyckelkortet till våra rum inte funkade! Jag gav henne mitt, men det funkade heller inte. Jag blev så nevös att jag blev kissignödig! Vad skulle vi ta oss till? Man vill ju inte riktigt åka hem utan sin packning. Hade dessutom inga skor på oss..
Frenetiskt försökte vi leta upp en räddare i nöden och ringde till ett nummer som stod på kortet; han avisade oss och sa att han bara hade tillverkat kortet och kunde tyvärr inte hjälpa oss. Vi ringde nästa nummer och där hade vi bättre tur. En joursnubbe kom och hjälpte oss in i vårt rum; vi fick vår packning och vi kunde pusta ut.. Taxin kom och vi åkte till Sundsvall.
I Sundsvall fortsatte äventyret. Klockan började närma sig midnatt när det var dax för oss att hoppa på tåget. Vi var påväg att kliva på, men för säkerhets skull frågade vi konduktören, eftersom det verkade som att tåget skulle gå till Göteborg.. Han sa att det kommer ett till tåg precis efter detta, så vi fick vara snälla och vänta lite till.. Så vi väntade och väntade och plötsligt försvann all information om vårt tåg. Det såg ut som att vårt tåg redan hade gått! Där stod vi på perrongen; frusna och förvirrade tillsammans med några andra förvirrade resenärer. En efter en försvann de andra in i väntsalen.. Vi följde stömmen och gick in i värmen. I väntsalen kände man sig lite smått övergiven. Skulle det komma nåt tåg? Skulle man få komma hem överhuvudtaget? Eller skulle man få spendera natten i en kall väntsal..?
När man nästan gett upp hoppet kom det plötsligt ett nattåg inrullandes på perrongen! Klockan var över midnatt och äntligen var man på tåget! Det blev en natt mer eller mindre sovandes över två säten.
När morgonen rådde var det dax för min resekompis att hoppa av och byta tåg. Själv satt jag kvar en timme till och relativt lätt tog jag mig hem med buss från Hässleholm till Bjärnum. Värre var det för min reskompis som hade missat sitt byte och alla kommande tåg var intsällda! Fyra timmar fick hon vänta tills hennes räddning kom; en orangelysande ersättningsbuss!

Efter en äventyrlig nattlig hemresa var det skönt att vara hemma i Skåneland. Vilket för övrigt inte skådat så här mycket snö sen jag var född. Men om endast tio dagar fortsätter äventyret, eller kanske rättare sagt; det är då det verkliga äventyret börjar!