En liten vistelse i Tharaka

Oj, vad tiden går! Sorry att jag varit dålig på att uppdatera. Internet har inte funkat überbra och sen har jag faktiskt varit bortrest så jag har inte ”internettat” då.

Bortrest ja. Jag och Lisa åkte och besökte en annan svensk praktikant; Martin. Han har jobbat med ett vattenprojekt i Tharaka, som ligger nordost om Nairobi och mer centralt i Kenya. Den vistelsen var spännande och nyttig på många sätt. Det var spännande att få komma iväg och se nåt annat, att få se lite mer av landsbygden och lite mer av det ”riktiga Afrika”. Tillskillnad från Thogoto, som ligger så högt upp, var det ruskigt varmt där. Där fanns även mer insekter; mygg, myror, spindlar, kackerlackor och även skorpioner. Detta har vi klarat oss väldigt bra ifrån i Thogoto eftersom här knappt finns några insekter jämfört med Tharaka.

En dag när vi satt på IAS-kontoret (kontoret för vattenprojektet) blev det ett plötsligt ståhej! Alla sprang rundor och verkade rädda.. Det hade kommit in en orm på kontoret! Denna orm lär varit rätt giftig eftersom till och med kenyanerna blev rädda för den. Den var nästan två meter lång. En intressant tanke: När jag åkt till Afrika har nog ormar varit det som jag fruktat mest. Men varje gång jag åkt till Afrika (Tanzania, Etiopien och Sydafrika) har jag aldrig sett någon orm. Detta är det fjärde afrikanska land jag besöker och det är först nu som jag fick se en orm.

Hettan och insekterna i Tharaka var väldigt besvärliga. Man blev fort utmattad av hettan och när jag kom hem var jag helt sönderbiten på benen av myggen. Efter denna resa känner jag en sådan stor tacksamhet till Gud. Tacksam till att Han sände mig till Thogoto. Han känner ju mig och vet hurdan jag är. Vidare var det också så gott att få komma tillbaka till Nuru-centret och känna att man kommit hem. Det är här jag har mitt hjärta. Det är här jag vill vara. Jag är väldigt tacksam till Gud att han sände mig hit till Nuru.

När vi var i Tharaka fick jag ett namn: Makena. Det betyder happiness.

Nu är lovet slut och denna månaden kommer nog inte vara lika intensiv. Den kommer innebära mer utflykter och olika besök; bland annat i slummen och på sjukhus, tror jag. Igår var vi förresten och turistade lite. Våran kära handledare tog med oss till ett elefantbarnhem. En massa små söta elefantungar som man fick klappa.

Ja, det var allt för nu. Avslutningsvis vill jag bara säga: TACK GUD!