Väntan, väntan och väntan.

Fredagsmorgon skulle vi åka in till Nairobi för att förnya våra visum. Vi gick ner och var beredda direkt efter frukost, dvs vid halv nio. Vi visste inte riktigt när det var dags att åka, men svenskar som vi är ville vi vara klara i tid. Så, efter att väntat i sisådära två och en halv timme bar det äntligen av! Vi satte oss på matatun och en timme senare var vi inne i den stora staden. Vi gick till migrationsverket eller vad det heter, men där var det lunchstängt.. Gick till Post Office för att hämta paket, men där var också lunchstängt. Så medan vi väntade på att det skulle öppna igen åt vi lunch. Väl tillbaka på det så kallade migrationsverket var man lite smått orolig för hur det skulle gå.. man har hört några skräckhistorier om hur krångligt det kan vara. Men det gick faktiskt rätt smidigt; vi väntade först ett tag, sen skrev vi under papperna, lämnade fingeravtryck och sen var det klart! Så nu får jag stanna här i tre månader till! Fast tanken är att jag ska stanna här i fyra månader till.. Men men.. Det tar vi sen.

Efter att visumet var fixat gick vi till Post Office igen. Lisa hade ett paket att häma ut och jag väntar på två paket. Fast grejen är att jag har inte fått den dära gyllene gula lappen som betyder att ett paket väntar på en. Jag försökte ändå. Men efter en halvtimmes väntan sa hon att hon inte kunde hitta nåt! Suck! Tydligen behöver hon nåt ”tracknumber”, vad det nu ska betyda.. Ja, men den som väntar på nåt gott.. (förhoppningsvis)

Efter en lång dag i väntan var det dags att åka hem. Vi satte oss på den nästan fallfärdiga matatun och efter en dryg timme var vi hemma igen. Hem, ljuva hem! Trött, efter en lång dag i den stora staden och besviken över att inte fått mina paket; åt jag upp det sista jag hade av mitt svenska godis: en halv påse Gott & Blandat.