Piga picha!

Mr Simba tvättar sig efter att ätit frukost.

Lisa o jag sitter och äter picniclunch inne i Masai Mara.

Bwana asifiwe!

Saa kumi na mbili na dakika nusu (kl. 18.30) har vi kvällsandakt varje veckodag. På dessa samlingar prisar vi Gud med sånger, handklapp, dans, hopp, vittnesbörd, bibelord mm. Bwana asifiwe! Det fantastiska med dessa samlingar är att man vet aldrig vad som händer. Ikväll till exempel blev jag uppropad att hålla vittnesbörd. Det är så bra! Hemma när man blir tillfrågad att hålla vittnesbörd så tvekar man ofta och vet inte om man har nåt att säga och man behöver några dagars förberedelse. Men, här! Här har man alltid nåt att säga! Det behöver inte vara värsta omvändelse/mirakelvittnesbördet, man har alltid nåt att tacka Gud för. Vi får leva. Vi har vaknat upp till ännu en ny dag som Gud gett oss. Jag får vara bästa kompis med den Allsmäktige Guden som skapat allt! Det är rätt häftigt ju!

"Jag vill göra mitt liv till en lovsång till Dig
där var ton skall en hyllning till Dig bära
och i dagar av glädje och dagar av sorg
vill jag leva var dag till Din ära"

Gajj!

Jacovu (Jacob) vår nyaste tillskott i Nurufamiljen. Kompis kallar jag honom. Ibland hjälper jag till att ge honom vatten. Det är kul. Ibland kommer han skuttandes brevid en :)

Lisa och jag påväg till kyrkan. Bwana asifiwe!

Imorn ska vi åka på safari! Det bestämdes imorse! Antingen händer inget, eller så händer det på EN gång! Så imorn bär det av mot Masai Mara över helgen.

I förmiddags när vi var med Nurseryclass gick vi ut för att röra på oss. De är rätt fulla av energi och har svårt för att koncentrera sig. Så vi gick ut på gården och sa åt dem: Simama! (Stå) Keti! (Sitt) Lala! (ligg) Simama! Zunguka! (snurra runt) och använde de orden om och om igen. Sen plötsligt sa jag "Cheka!" (skratta) osså skrattade vi :)

4 av 7 månader avklarade..

Tiden på Nuru rullar på och hemlängtan har faktiskt infunnit sig en del i veckan som varit. Jag har blivit ganska förkyld också med en hals som gör ont, speciellt när jag ska sova och det tycker jag inte är så snällt av den..

En morgon när jag kom ut stod plötsligt en av korna mitt ute på gården (de brukar annars alltid vara inne i sina bås). När jag kommer närmre ser jag att där står även en alldeles nyfödd lite kalv vid sidan om! Snacka om att jag blev förvånad! Visste inte ens att Rachel (som mamma-ko heter) var på smällen! Den nya familjemedlemmen har fått namnet Jacovu (på kikuyu), eller Jacob, men jag kallar honom Kompis. Jag har blivit rätt bra kompis med honom. Här är så söt och kommer skuttandes när man går förbi honom. Jag har även fått hjälpa till att ge honom vatten ur flaska :)

"Allt förmår jag genom Honom som ger mig kraft" - Fil. 4:13

Kort o gott

Lisa & jag i våra väldans vackra midsommarkransar

"Små Grodorna" sjöngs och dansades runt våran väldans vackra midsommarstång

Funny faces! :)

Midsommar

Vi har firat midsommar. Lyckades faktiskt riktigt bra med att få fram midsommarkänslan. Vi gick och plockade blommor med massa barn hack i häl. Vi band midsommarkransar, vi byggde en midsommarstång, vi dansade ”Små Grodorna” med barnen och ungdomarna här. I brist på nypotatis, sill och jordgubbar, köpte vi istället Marshmellows och After Eight. Grillade Mellowsen över ett ljus och lade på en After Eight, galet gott!

Man tror att man borde förstå kulturen rätt bra nu efter att varit här i snart fyra månader, men ibland känns det rätt frusterande när man inte förstår vad de menar eller varför de gör på ett visst sätt. Men jag är här för att lära mig och uppleva mer av denna spännande kultur.

Lisas blogg är väldigt läsvärd. Hon är lite bättre än mig på att skriva:

http://lisaekroth.blogg.se/

En söndag

En låång dag har det varit idag. Bara en sån sak som att Lotta är uppe o springer en runda kl sju på morgonen, det händer inte! Men. Jo, här gör det det. Det är så underbart skönt, men jobbigt. Och när det var dax att gå till kyrkan hade jag hunnit med att både träna, duscha, äta frukost, och tvätta. Snacka om effektiv morgon! Väl tillbaka från kyrkan, trodde jag att vi som vanligt skulle käka och sen ha lite datalektioner. Men. Man vet aldrig riktigt vad som sker. Idag hade vi fått besök av en massa ungdomar från olika kyrkor som var här för att hjälpa till och hänga med barnen. De lagade mat, spelade fotboll, dansade, hade samtalsgrupper, och hjälpte till med diverse sysslor. Vanligtvis brukar vi få äta "egen" mat uppe på vårt rum, eftersom barnens mat är barnens mat. Men idag fick vi äta med dem. Man kände sig dock ganska uttittad; där man satt som viting o käkade ugali med fingrarna. Men jag tror ändå det var ganska uppskattat.

Nu har mer än halva tiden gått. Kom och tänka på ett kvällsdopp i Bjärran. Det hade inte vatt helt fel. Men nu är jag här och det är här jag ska vara. Då är det värt att missa hela den svenska våren och sommaren och bröllopsyran. Och Nyhem.

Citat

• Ett av de små barnen räknade matte, men hade glömt hur en fyra såg ut. Jag pekade på fyran i dagens datum (vilket var den 14:e), då sa han: "Like a chair!?"

• Vi brukar hjälpa till att servera maten på kvällarna, men ibland känns det som att man är lite ivägen.. Jag: "I'm only in the way"

• Vi brukar även hjälpa till med tvätten. Kolla så att de är rena och torra. Lisa: "I can feel the clothes"

Haha, ja, ibland blir det lite svengelska..

Kort o gott.

Yieni!

En välfylld matatu!

The Day of the African Child.

I lördags var det stor celebration. Vi från Nuru samlades tillsammans med barn och ungdomar från andra center och skolor; ca 1500 pers! Det började med en marsch då ett brassband spelade och sen gick vi alla efter. Vi gick ett par kilometer till Kikuyu och där var vi hela dagen, på nån typ av skola. Barnen och ungdomarna presenterade olika sånger, danser och draman och några av de vuxna höll tal. Jag och Lisa fick i uppgift av våran käre handledare att fotografera och filma. En uppgift jag trivdes mycket bra med!

The Day of the African Child är egentligen den 16:e, men eftersom det är en veckodag och barnen är i skolan då, så firades det i lördags. Den dagen firas till minne av en händelse från Sydafrika/Soweto år 1976. Det var några barn som ville ha sina rättigheter, vilket inte var så lätt där på den tiden. Hundratals barn dödades. Så nu minns vi det och fortsätter kämpa för barnens rättigheter.

När vi skulle hem igen tog vi matatus istället för att gå. 60-65 pers som delade på två matatu! Det var lite halvgalet! Vanligtvis får man bara sitta 14 pers i en sådan minibuss, men det brukar tryckas in ca 20 pers. Men denna gång tryckte vi in oss så vi var 32 pers! Jag satt som en drottning längst fram, för konstigt nog får man inte sitta mer än två längst fram, men i restan av minibussen kan man trycka in så mycket det går…

I söndags var vi på ”kahawa” (kaffe) med våran käre handledare. Det är ofta väldigt intressant att höra honom berätta om de olika lifestorys som de olika barnen och ungdomarna bär på. Det är även så kul att till och med jag, som ändå bara varit här i tre och en halv månad faktiskt kan se förändring hos de nya som kommit. Bland annat kom det en ny pojke för ca tre veckor sen. Han var väldigt skygg, speciellt mot mig. Men nu när man ser honom blir han så glad och ska ge mig en ”high five”!

Hopp!

.

"Nu består tron, hoppet och kärleken,
dessa tre,
men störst av dem är kärleken"
(1 Kor. 13:13)

Dag 100!

Är tillbaka på Nuru efter några dagars semester i Tanzania. Var och hälsade på andra PMU-praktikanter i Arusha. Det var verkligen roligt! Sköna sovmornar, underbar mat och go gemenskap! Men även om man hade det jättebra där så var det ändå så skönt att komma tillbaka hem till Nuru-centret. Det är här jag ska vara. Det är här jag har mitt hjärta. Det är här jag trivs bäst helt enkelt.

När man kom hem igen blev man så varmt välkomnad. De sa att de saknat en och och man fick till och med några kramar! Det händer ju inte så ofta..

Idag har jag och Lisa för övrigt varait här i exakt 100 dagar!

Väntan, väntan och väntan.

Fredagsmorgon skulle vi åka in till Nairobi för att förnya våra visum. Vi gick ner och var beredda direkt efter frukost, dvs vid halv nio. Vi visste inte riktigt när det var dags att åka, men svenskar som vi är ville vi vara klara i tid. Så, efter att väntat i sisådära två och en halv timme bar det äntligen av! Vi satte oss på matatun och en timme senare var vi inne i den stora staden. Vi gick till migrationsverket eller vad det heter, men där var det lunchstängt.. Gick till Post Office för att hämta paket, men där var också lunchstängt. Så medan vi väntade på att det skulle öppna igen åt vi lunch. Väl tillbaka på det så kallade migrationsverket var man lite smått orolig för hur det skulle gå.. man har hört några skräckhistorier om hur krångligt det kan vara. Men det gick faktiskt rätt smidigt; vi väntade först ett tag, sen skrev vi under papperna, lämnade fingeravtryck och sen var det klart! Så nu får jag stanna här i tre månader till! Fast tanken är att jag ska stanna här i fyra månader till.. Men men.. Det tar vi sen.

Efter att visumet var fixat gick vi till Post Office igen. Lisa hade ett paket att häma ut och jag väntar på två paket. Fast grejen är att jag har inte fått den dära gyllene gula lappen som betyder att ett paket väntar på en. Jag försökte ändå. Men efter en halvtimmes väntan sa hon att hon inte kunde hitta nåt! Suck! Tydligen behöver hon nåt ”tracknumber”, vad det nu ska betyda.. Ja, men den som väntar på nåt gott.. (förhoppningsvis)

Efter en lång dag i väntan var det dags att åka hem. Vi satte oss på den nästan fallfärdiga matatun och efter en dryg timme var vi hemma igen. Hem, ljuva hem! Trött, efter en lång dag i den stora staden och besviken över att inte fått mina paket; åt jag upp det sista jag hade av mitt svenska godis: en halv påse Gott & Blandat.

Yieni!

Jag och några av barnen :)

Jag och Lisa tillsammans med några av barnen.
-:-

Här rör man inte på sig så överdrivet mycket. Så igår var jag ute och sprang/joggade en runda på morgonen. Det var så härligt att få springa fram på de afrikanska vägarna, men folk tittade lite småkonstigt på en. "Där kommer en muzungu springandes.." I alla fall. Otränad som jag är betyder det att jag har typ ont i hela kroppen idag! Galet! Men samtidigt lite skönt. Det borde ju betyda att jag faktiskt har tränat!

Sen var vi faktiskt ända inne i Nairobi city för första gången. Lite galet att vi inte vatt där än, men vi hade tänkt att första gången vi åkte dit skulle vi ha nån med oss. Men nu kunde vi inte vänta längre, så vi slog slag i saken. Vi gick mest runt och tittade; hittade Java som vi fikade på. Man måste se säker ut där man går, annars vet tjuvarna att man är ett lovligt byte..

Verkar för övrigt som att regnperioden är över nu. Det har inte regnat på över en vecka snart!

Ja, snart är även majmånad över.. Denna månad skulle ju innebära "utåt"; mer så kallade studieresor eller besök. Men tja, vi har faktiskt inte varit iväg på ett enda.. Det blir inte riktigt alltid som man tror.. Det blir sällan som man tror. Men hur som helst. I början av juni ska vi i alla fall få ha en lite semester och åka till Tanzania och hälsa på några andra PMU-praktikanter. Det ska bli väldigt roligt!