Piga picha!

Mr Simba tvättar sig efter att ätit frukost.

Lisa o jag sitter och äter picniclunch inne i Masai Mara.

Bwana asifiwe!

Saa kumi na mbili na dakika nusu (kl. 18.30) har vi kvällsandakt varje veckodag. På dessa samlingar prisar vi Gud med sånger, handklapp, dans, hopp, vittnesbörd, bibelord mm. Bwana asifiwe! Det fantastiska med dessa samlingar är att man vet aldrig vad som händer. Ikväll till exempel blev jag uppropad att hålla vittnesbörd. Det är så bra! Hemma när man blir tillfrågad att hålla vittnesbörd så tvekar man ofta och vet inte om man har nåt att säga och man behöver några dagars förberedelse. Men, här! Här har man alltid nåt att säga! Det behöver inte vara värsta omvändelse/mirakelvittnesbördet, man har alltid nåt att tacka Gud för. Vi får leva. Vi har vaknat upp till ännu en ny dag som Gud gett oss. Jag får vara bästa kompis med den Allsmäktige Guden som skapat allt! Det är rätt häftigt ju!

"Jag vill göra mitt liv till en lovsång till Dig
där var ton skall en hyllning till Dig bära
och i dagar av glädje och dagar av sorg
vill jag leva var dag till Din ära"

Gajj!

Jacovu (Jacob) vår nyaste tillskott i Nurufamiljen. Kompis kallar jag honom. Ibland hjälper jag till att ge honom vatten. Det är kul. Ibland kommer han skuttandes brevid en :)

Lisa och jag påväg till kyrkan. Bwana asifiwe!

Imorn ska vi åka på safari! Det bestämdes imorse! Antingen händer inget, eller så händer det på EN gång! Så imorn bär det av mot Masai Mara över helgen.

I förmiddags när vi var med Nurseryclass gick vi ut för att röra på oss. De är rätt fulla av energi och har svårt för att koncentrera sig. Så vi gick ut på gården och sa åt dem: Simama! (Stå) Keti! (Sitt) Lala! (ligg) Simama! Zunguka! (snurra runt) och använde de orden om och om igen. Sen plötsligt sa jag "Cheka!" (skratta) osså skrattade vi :)

4 av 7 månader avklarade..

Tiden på Nuru rullar på och hemlängtan har faktiskt infunnit sig en del i veckan som varit. Jag har blivit ganska förkyld också med en hals som gör ont, speciellt när jag ska sova och det tycker jag inte är så snällt av den..

En morgon när jag kom ut stod plötsligt en av korna mitt ute på gården (de brukar annars alltid vara inne i sina bås). När jag kommer närmre ser jag att där står även en alldeles nyfödd lite kalv vid sidan om! Snacka om att jag blev förvånad! Visste inte ens att Rachel (som mamma-ko heter) var på smällen! Den nya familjemedlemmen har fått namnet Jacovu (på kikuyu), eller Jacob, men jag kallar honom Kompis. Jag har blivit rätt bra kompis med honom. Här är så söt och kommer skuttandes när man går förbi honom. Jag har även fått hjälpa till att ge honom vatten ur flaska :)

"Allt förmår jag genom Honom som ger mig kraft" - Fil. 4:13