Kort o gott

Lisa & jag i våra väldans vackra midsommarkransar

"Små Grodorna" sjöngs och dansades runt våran väldans vackra midsommarstång

Funny faces! :)

Midsommar

Vi har firat midsommar. Lyckades faktiskt riktigt bra med att få fram midsommarkänslan. Vi gick och plockade blommor med massa barn hack i häl. Vi band midsommarkransar, vi byggde en midsommarstång, vi dansade ”Små Grodorna” med barnen och ungdomarna här. I brist på nypotatis, sill och jordgubbar, köpte vi istället Marshmellows och After Eight. Grillade Mellowsen över ett ljus och lade på en After Eight, galet gott!

Man tror att man borde förstå kulturen rätt bra nu efter att varit här i snart fyra månader, men ibland känns det rätt frusterande när man inte förstår vad de menar eller varför de gör på ett visst sätt. Men jag är här för att lära mig och uppleva mer av denna spännande kultur.

Lisas blogg är väldigt läsvärd. Hon är lite bättre än mig på att skriva:

http://lisaekroth.blogg.se/

En söndag

En låång dag har det varit idag. Bara en sån sak som att Lotta är uppe o springer en runda kl sju på morgonen, det händer inte! Men. Jo, här gör det det. Det är så underbart skönt, men jobbigt. Och när det var dax att gå till kyrkan hade jag hunnit med att både träna, duscha, äta frukost, och tvätta. Snacka om effektiv morgon! Väl tillbaka från kyrkan, trodde jag att vi som vanligt skulle käka och sen ha lite datalektioner. Men. Man vet aldrig riktigt vad som sker. Idag hade vi fått besök av en massa ungdomar från olika kyrkor som var här för att hjälpa till och hänga med barnen. De lagade mat, spelade fotboll, dansade, hade samtalsgrupper, och hjälpte till med diverse sysslor. Vanligtvis brukar vi få äta "egen" mat uppe på vårt rum, eftersom barnens mat är barnens mat. Men idag fick vi äta med dem. Man kände sig dock ganska uttittad; där man satt som viting o käkade ugali med fingrarna. Men jag tror ändå det var ganska uppskattat.

Nu har mer än halva tiden gått. Kom och tänka på ett kvällsdopp i Bjärran. Det hade inte vatt helt fel. Men nu är jag här och det är här jag ska vara. Då är det värt att missa hela den svenska våren och sommaren och bröllopsyran. Och Nyhem.

Citat

• Ett av de små barnen räknade matte, men hade glömt hur en fyra såg ut. Jag pekade på fyran i dagens datum (vilket var den 14:e), då sa han: "Like a chair!?"

• Vi brukar hjälpa till att servera maten på kvällarna, men ibland känns det som att man är lite ivägen.. Jag: "I'm only in the way"

• Vi brukar även hjälpa till med tvätten. Kolla så att de är rena och torra. Lisa: "I can feel the clothes"

Haha, ja, ibland blir det lite svengelska..

Kort o gott.

Yieni!

En välfylld matatu!

The Day of the African Child.

I lördags var det stor celebration. Vi från Nuru samlades tillsammans med barn och ungdomar från andra center och skolor; ca 1500 pers! Det började med en marsch då ett brassband spelade och sen gick vi alla efter. Vi gick ett par kilometer till Kikuyu och där var vi hela dagen, på nån typ av skola. Barnen och ungdomarna presenterade olika sånger, danser och draman och några av de vuxna höll tal. Jag och Lisa fick i uppgift av våran käre handledare att fotografera och filma. En uppgift jag trivdes mycket bra med!

The Day of the African Child är egentligen den 16:e, men eftersom det är en veckodag och barnen är i skolan då, så firades det i lördags. Den dagen firas till minne av en händelse från Sydafrika/Soweto år 1976. Det var några barn som ville ha sina rättigheter, vilket inte var så lätt där på den tiden. Hundratals barn dödades. Så nu minns vi det och fortsätter kämpa för barnens rättigheter.

När vi skulle hem igen tog vi matatus istället för att gå. 60-65 pers som delade på två matatu! Det var lite halvgalet! Vanligtvis får man bara sitta 14 pers i en sådan minibuss, men det brukar tryckas in ca 20 pers. Men denna gång tryckte vi in oss så vi var 32 pers! Jag satt som en drottning längst fram, för konstigt nog får man inte sitta mer än två längst fram, men i restan av minibussen kan man trycka in så mycket det går…

I söndags var vi på ”kahawa” (kaffe) med våran käre handledare. Det är ofta väldigt intressant att höra honom berätta om de olika lifestorys som de olika barnen och ungdomarna bär på. Det är även så kul att till och med jag, som ändå bara varit här i tre och en halv månad faktiskt kan se förändring hos de nya som kommit. Bland annat kom det en ny pojke för ca tre veckor sen. Han var väldigt skygg, speciellt mot mig. Men nu när man ser honom blir han så glad och ska ge mig en ”high five”!

Hopp!

.

"Nu består tron, hoppet och kärleken,
dessa tre,
men störst av dem är kärleken"
(1 Kor. 13:13)

Dag 100!

Är tillbaka på Nuru efter några dagars semester i Tanzania. Var och hälsade på andra PMU-praktikanter i Arusha. Det var verkligen roligt! Sköna sovmornar, underbar mat och go gemenskap! Men även om man hade det jättebra där så var det ändå så skönt att komma tillbaka hem till Nuru-centret. Det är här jag ska vara. Det är här jag har mitt hjärta. Det är här jag trivs bäst helt enkelt.

När man kom hem igen blev man så varmt välkomnad. De sa att de saknat en och och man fick till och med några kramar! Det händer ju inte så ofta..

Idag har jag och Lisa för övrigt varait här i exakt 100 dagar!